Fredagen den 5 juli häktades rapparen A$AP Rocky i Stockholm där han suttit misstänkt på sannolika skäl för misshandel. Det var under hans Sverigevistelse i samband med spelningen på hiphopfestivalen Smash X Stadion och ärendet har blivit omåttligt uppmärksammat, som det ju blir när en amerikansk hiphopstjärna fängslas i lilla Sverige. Men det är inte själva händelsen som väckt uppståndelse – jag behöver knappast berätta om de skriverier som florerat i utländsk media (och som följd även svenska) sedan dess. TMZ var först med att rapportera om de, citat, ”inhumana” förhållandena på Kronobergshäktet, den ”oätliga maten” och det ”smutsiga vattnet” han serverades och att en cellgranne ska ha kastat avföring omkring sig. A$AP själv har, genom sin advokat, dementerat ryktena precis som häkteschefen. Artikeln på TMZ är fortsatt publicerad och oförändrad (förutom uppdateringen om att de intagna dessutom ska ”rasa i vikt” under sin vistelse där).

Detta sker ungefär samtidigt som skräckfilmen Midsommar har premiär i USA. Det dröjer cirka noll sekunder innan journalisten och författaren Po Tidholm blir uppringd av amerikanska The Hollywood Reporter: ”Bakar ni verkligen pajer av pubeshår?”. Plötsligt hamnar skandinaviska ättestupalegender och magiska ritualer på den amerikanska tapeten. Jär döm et schluug, undrar vi. Schlekedena amerikaanarna!

Det är lätt att avskriva sådana spekulationer kring svenskt rättsväsende, blomsterbeklädda fallossymboler och vad som egentligen hände ”last night in Sweden” som naiva tokigheter. Efter att själv ha sett Midsommar förstår jag för övrigt att internationella biobesökare tänker ”you can’t make this shit up”, för den är faktiskt oftast helt galen. Vi som själva firat midsommar vet så klart att det enda verklighetsförankrade är nubben och dansen runt stången.

Anledningen till att sådana här myter uppstår handlar så klart om en bristande internationellt medial rapportering kring Sverige. Blockbusters utspelar sig sällan här (Midsommar är dessutom inspelad i Utah och Budapest) så när de väl gör det tas det lätt för sanning. Det går att zooma in på problemet ytterligare. När Jägarna kom var den inte bara en norrbottnisk dramaskildring men kanske mer än någonting annat en norrbottnisk schablonbild. Att den inte representerar ens i närheten av ett helt landskap spelar liten roll när det är en av mycket få inblickar sörlänningar får in i den ”norrbottniska urskogen”. På samma sätt som att Midsommar är en av få inblickar amerikanare får till Sverige. Kanske är det bra att lyfta på locket, om inte annat så åtminstone för att slå hål på tramsiga myter. De som tog rituella mord och magiska runor för sanningar kommer snart finna att Sverige är långt mindre intressant än så.

Linnea Lundström