En betydelselös kvalmatch i mitten av november.
Färöarna på besök.
Hur hett landslaget än har chansen att vara i sommar, så är vi inte där nu, inte här.
I ett desperat försök stängdes taket för att vrida upp temperaturen inför matchen. Det hjälpte inte.
Draperierna längs översta etage avslöjade allt. Festen här är slut. Låt oss vänta på den stora till sommaren.
Skulle den här matchen bli het så var det upp till de nya killarna.
Tio bakfulla (inte ännu vá?) ut. Tio partyglada in.
Ett party blev det väl på nåder till slut. Men oj vad det dröjde.
Typiskt nog var det den enda som inte behövde imponera som gjorde det mest. Han som var kvar. Kristoffer Olsson.
När övriga tio pusselbitar var borta skulle han hålla upp ramen själv. Han gjorde det med blicken upp och genom att styra tempo och dirigera.
Det dröjde till andra halvlek innan övriga hade minglat färdigt och började släppa loss.
Nu, januariturnén, ett par matcher i mars när inte alla kan få speltid.
Det här var den stora chansen att visa sig värd en EM-plats genom insatser i blågult.
Det fanns ett par som tog den.
Sverige har en mer spännande offensiv än på många år. Det finns ingen Zlatan, Henke eller Dahlin. Men däremot en bredd på ett sätt som vi har saknat.
Quaisons genombrott. Isaks framtid. Bergs pånyttfödelse.
Men också en hel del annat. En Emil Forsberg av toppklass. En skadad Victor Claesson som var bäst av alla tills han blev just det.
Men sedan i höst också mer.
Dejan Kulusevski har snabbt stigit till en av italiensk ligafotbolls mest intressanta spelare. Nu hoppade han in och visade så mycket av det vi hade hoppats. En spelare som vill, en spelare som vågar. Teknik skicklig, spelmässigt smart. Löpvillig. Passningskreativ. Mycket talar för att det är en spelare för landslaget i många år framöver.
Men den som har smugit mest under radarn heter Sebastian Andersson.
En smart målskytt som tillhör Bundesligas främsta i det avseendet.
Dessutom en spelare för det svenska spelsystemet. Andersson springer så mycket, så laglojalt. En bra presspelare i den offensiva defensiven. Men framförallt en smart löpare offensivt.
Målet sa mycket. Från tre meter bakom backen till en halvmeter framför. Välstyrd nick.
Löpningarna, huvudspelet, målfarligheten. Ett koncentrat av Anderssons färdigheter.
En klar seger mot Färöarna sa inte allt. Men till slut bekräftade det vad vi ville. Det finns fler som kan slå in sig i en svensk startelva till EM. Det finns fler som kan komma in och förändra matchbilder i rätt riktning. Hur mycket får vi svar på senare.
Men det var länge sedan det såg så här intressant ut för svensk herrfotboll.
Det här laget är en större kapacitet än det som nådde VM-kvartsfinal. Om laget har förmågan att visa det i match efter match är den stor frågan. Det kommer EM att visa.