LO:s uppgift är att värna arbetares intressen

Arbetare är inte en homogen grupp, men de har gemensamma intressen som LO förväntas företräda.

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson på Vänsterdagarna i Göteborg förra veckan.

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson på Vänsterdagarna i Göteborg förra veckan.

Foto: Henrik Brunnsgård/TT

Ledare2019-11-13 05:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Förra veckan meddelade LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson att han menar att avgå nästa kongress. LO, landsorganisationen, samlar fackförbund (framför allt från arbetaryrken) och är utöver det en stark röst i svensk debatt. Karl-Petter Thorwaldsson har varit stark, påläst, och karismatisk i sina framträdanden, vilket lämnar stora skor att fylla.

Thorwaldsson valde dock att besöka Vänsterpartiets riksstämma i Göteborg, vilket fick många socialdemokrater att höja på ögonbrynen. LO och S är ju sedan länge nära, på det sätt som Svenskt Näringsliv och Moderaterna är. Vilket inte är ologiskt. Organisationer som till stor del ska vara en röst i opinionen bekänner sig ofta till partier som driver den politik som är bäst för deras medlemmar. 

Med det i åtanke är det faktiskt inte konstigt att Thorwaldsson valde att besöka Vänsterdagarna, även om det sticker i ögonen på hans sosse-polare. Socialdemokraterna styr just nu landet på nåder av Liberalerna och Centerpartiet, som fått S att genomföra politik som inte är så arbetarvänlig alla gånger. 

Exempel är bl.a. omstruktureringen av Arbetsförmedlingen, uppluckrad arbetsrätt, och sänkt skatt för de absolut rikaste i samhället. Även om LO känner att S är närmast politiskt så är S just nu lite bakbundna, och det skadar inte att snacka med Vänsterpartiet för att garantera att det åtminstone finns ett parti i riksdagen som värnar arbetarnas intressen, och som också regeringen behöver vara tillags. 

Däremot fick Karl-Petter Thorwaldsson frågan i en intervju varför han inte besöker Sverigedemokraternas möten, eftersom så många LO-väljare i större utsträckning röstar på det partiet. På detta svarade Thorwaldsson att SD är LO:s motståndare. Vilket han har alldeles rätt i.

Bara för att en LO-medlem röstar på ett parti betyder inte det att det är ett arbetarvänligt parti. Det betyder bara att just den arbetaren hellre röstar på ett parti som vill sänka hens rättigheter på arbetsmarknaden, till förmån för något annat politiskt område. Gissningsvis är detta invandringen, om personen valt att lägga sin röst på SD. 

Det är helt okej att vilja rösta på ett högerparti som ställer sig bakom en högerbudget som demolerar svensk arbetsrätt och skyddsnät, om man verkligen känner att de sakerna inte är de viktigaste för en själv. Låt arbetare rösta SD, eller M, eller valfritt skjuta-sig-själv-i-foten-parti. Vi människor är komplexa. Arbetare är inte en homogen grupp.

Men fastän arbetare är inte en homogen grupp, men de har ändå gemensamma intressen. Och oavsett vad enskilda medlemmar röstar på för parti så är det LO-ordförandens plikt att lobba för dessa gemensamma intressen som ändå samlar samtliga LO-medlemmar.

Därför är det helt logiskt att Karl-Petter Thorwaldsson talar på Vänsterdagarna men inte på SD-kalas. För han företräder sina medlemmars gemensamma intressen, vilket SD rent politiskt faktiskt  är en motståndare till. Och detta har faktiskt Thorwaldsson gjort under hela sin tid som LO-ordförande. 

Vem som tar över efter Thorwaldsson är ännu oklart, men Kommunalarbetareförbundets ordförande tillika norrbottningen Tobias Baudin har varit en het snackis. Men oavsett vem som blir ny LO-boss har den personen som sagt stora skor att fylla, för det krävs en stark facklig organisering och opinionsbildning för att motverka den arbetarfientliga linje som drivs från många håll i svensk politik.