I slutet av förra veckan beslutade regeringen att ge grönt ljus till Trafikverket att påbörja förberedelser för en tidigareläggning av byggandet av Norrbotniabanan. Detta beslut gäller för sträckan Dåva - Skellefteå, och innebär att byggandet påskyndas ungefär fem år mot tidigare tidsplan. Norrbotniabanan ABs mål är att rälsen ska nå Skellefteå 2025, medan den tidigare planen sett ut att nå Skellefteå ungefär 2030.

Det är ingen hemlighet att Norrbotniabanan är ett efterlängtat projekt. Norrbotniabanans existens visar också på de tydliga skillnaderna mellan vår del av landet och resten. I Piteå är det få som väntar sig att kunna ta tåget raka vägen till Skellefteå eller Luleå under överskådlig framtid. I Stockholm och resten av södra Sverige är det chockerande att komma hit upp och inse att det inte går att ta tåget.

I dessa extrema motpoler, där de som skulle påverkas mest av sträckan nästan slutat drömma om den och de som inte påverkas av sträckan inte ens vet om att den inte finns för att det verkar så otänkbart att inte kunna ta tåget dit man vill, skapas ett hål som gör det svårt att opinionsbilda för projektet. För det måste göras på så extremt olika fronter.

De som bor här måste orka fortsätta kämpa och tjata. Samtidigt måste sörlänningar förstå att infrastruktursatsningar i norra Sverige faktiskt kan vara viktigare än vissa i södra Sverige, trots att de som åker tåg i södra Sverige kanske önskar sig saker som snabbtåg och dubbelspår. Det ena utesluter givetvis inte det andra, men så länge kunskapen är så låg i södra Sverige om situationen för oss i norr, så måste kampen för Norrbotniabanan föras på flera fronter.

Därför är regeringens besked givetvis glädjande. Ett godkännande från regeringen behövs nämligen för att Trafikverket ska kunna skrida till handling. Och det är en viktig markering från regeringen att de nu väljer att visa att Norrbotniabanan på riktigt är ett prioriterat projekt.

Samtidigt kan ju rådande corona-kris innebära en större skillnad för statens ekonomi på sikt. Men Gusten Granström, Norrbotniabanan AB, säger till Piteå-Tidningen att corona-krisen kan innebära både risk för Norrbotniabanan men ändå möjligheter. “När krisen är över kan denna typ av infrastrukturprojekt vara en kugg som får igång hjulen igen”.

Precis så är det. Är det något denna ledarsida konsekvent tjatar om är det att en stark arbetsmarknad (och således stark ekonomi) kräver så är det satsningar på fungerande infrastruktur. Norrbotniabanans byggande innebär i första hand arbetstillfällen och i andra hand möjliggör det arbetspendling längs norrlandskusten på ett helt nytt sätt, för övriga branscher.

Det är redan nu så att folk bosätter sig i Piteå för närheten till handel, jobb, och vänner både norr- och söderut. Kanske har du släkten i Luleå men kontoret i Skellefteå. Och tänk vad det då skulle innebära för denna regions attraktivitet när du helt plötsligt kan ta tåget från Piteå till Luleå på tjugo minuter. All arbetsmarknad, handel, och livskvalitet skulle öka avsevärt tack vare en specifik infrastruktursatsning. Det är precis vad som behövs inför en stundande ekonomisk kris.