Är Vänsterns tid som mjuksossar över nu?

I onsdags meddelade Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt att han planerar att avgå nästa partikongress, som går av stapeln i maj.

Jonas Sjöstedt (V) meddelade under onsdagen att han tänker avgå som partiledare på kongressen i maj 2020.

Jonas Sjöstedt (V) meddelade under onsdagen att han tänker avgå som partiledare på kongressen i maj 2020.

Foto: Patrick Trägårdh/TT

Ledare2020-01-17 05:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Sjöstedt skrev i sociala medier att nu, efter åtta år som partiledare, och nu i tider då det går bra för Vänsterpartiet, är ett bra tillfälle att lämna posten. Han lämnar då även sitt uppdrag som riksdagsledamot till sommaren, för att flytta till sin familj som bor i Vietnam där hans fru Ann Måwe tjänstgör som ambassadör.

Vänsterpartiet har, under Jonas Sjöstedts tid, gjort en förflyttning. Man bör nog inte kalla den höger, eller ens mitten, men partiet har glidit åt det mer folkliga hållet. De är inte längre skrikiga radikaler, och har ibland fått kritik för det. “Mjuksossar” har partiet kallats, i hånande bemärkelse. Denna ledarsida anser nog att “mjuksosse” snarare är en komplimang än ett skällsord.

Detta kanske beror på Jonas Sjöstedts vänliga framtoning, men viss politik har också spelat in. Vänsterpartiet valde ju exempelvis att släppa kravet på ett svenskt utträde ur EU. Partiet förhåller sig allt jämt som “EU-skeptiska” men just den lilla förändringen vittnar om ett mer insiktsfullt och realistiskt Vänsterparti än det vi såg förr i tiden.

Samtidigt har det bråkats en del. Ledarsidan förutspådde ju på nyårsafton att 2020 mycket väl skulle kunna bli ett år då vi ser mer från Vänsterpartiet, som blivit ganska uppstudsiga på senare tid. Det hela började väl egentligen när regeringen tillträdde, på nåder av Centern och Liberalerna vars krav var att Vänsterpartiet skulle hållas utom inflytande.

Vänsterpartiet valde i höstas att hota med att väcka misstroende gentemot arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) på grund av omstruktureringen av Arbetsfördmedlingen. Kanske för att främst visa att Vänsterpartiet fortfarande är relevanta och inte tyst tänker acceptera allt regeringspolitiken innebär, men också antagligen för att visa att man fortfarande är något annat än mjuksossar.

Den nya partiledaren Vänsterpartiet ska välja kommer kanske fortsätta på detta spår, och vara en nagel i ögat på regeringen och framförallt sossarna. Kanske är tiden då V anses vara “mjuksossar” borta i och med Sjöstedts avgång, beroende på vem partiet väljer, och hur skrikig framtoning denne kommer att ha.

Angående var Jonas Sjöstedt tar vägen nu säger han att han är osäker på vad han ska göra efter flytten till Vietnam, men att han “kanske öppnar ett kafé eller skriver en bok”. Den meningen ger en ganska sammanfattande bild av vem Jonas Sjöstedt är. Han kan mycket väl vara Sveriges gulligaste partiledare.

Just att han är så gullig, eller ja, har just en vänlig och lugn framtoning, kan nog också ha bidragit till den stora personkult som ändå finns kring partiledaren. Många unga vänstersympatisörer dyrkar honom i sociala medier, och även hans politiska meningsmotståndare verkar gilla honom. Annie Lööf (C) skrev förhållandevis hyllande om honom på twitter när hans avgång meddelats.

“Tack Jonas för alla spänstiga debatter! Jag har uppskattat dig som partiledarkollega för att du är en rak, tydlig, ideologiskt driven politiker och omtänksam som människa” skrev centerledaren, vilket är talande för vilket typ av ledarskap Jonas Sjöstedt ändå stått för. Till och med hans politiska motståndare har svårt att ogilla honom. Vilket ska ses som positivt. Är det något som fattas hos många politiker är det just respekten och vänligheten även mot de som tycker annorlunda. Frågan är väl om Jonas Sjöstedts efterträdare är enig om detta.