Vi måste ha en arbetsförmedling för alla

De allra flesta som förlorar jobbet hittar ganska snart ett nytt jobb. Samma personer kommer även framgent att göra det. De som har svårare att komma in på arbetsmarknaden drabbas hårt.

De som redan idag lätt  hittar ett nytt jobb kommer fortsätta göra det, men inte de som står längst från arbetsmarknaden, påpekar skribenterna. (Arkivbild)

De som redan idag lätt hittar ett nytt jobb kommer fortsätta göra det, men inte de som står längst från arbetsmarknaden, påpekar skribenterna. (Arkivbild)

Foto: Jessica Gow/TT

Insändare2019-12-05 15:35
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Människor som många gånger tappat tron på sig själva och inte upplever att deras kompetens varken syns eller behövs. Just för dem så är arbetsförmedlingens stöd ovärderligt. Förutom stöd via insatser och utbildningar så är just den lokala kännedomen och kontaktnäten den medför en förutsättning för framgång.

Därför ser vi från LO-distriktet med stor oro på den förändring som Arbetsförmedlingen genomför och fortsatt ska genomföra. Det började med Moderaternas och Kristdemokraternasservettbudget som med hjälp av Sverigedemokraterna röstades igenom. Den som mer eller mindre över en natt fullständigt förändrade förutsättningarna och lett till massuppsägningar av personal och att lokala kontor tvingas stänga ner.

Till det ska man nu, i enlighet med januariavtalet, genomföra en förändring som innebär en avreglering och införandet av privata utförare. Statliga avregleringar som gjorts tidigare kan väl närmast beskrivas som mer eller mindre misslyckade. När den här dessutom ska göras inom en oerhört snäv tidsram så är förutsättningarna för att den ska bli lyckosam än mindre

Tidsramen för förändringen måste helt enkelt kraftigt utökas. Då hinner man parera, justera och utvärdera med kraftigt minskad risk för att människor ska ramla mellan stolarna. Arbetsförmedlingen får inte bli ett politiskt redskap som nyckfullt förändras beroende på vilka som just nu har majoritet i riksdagen. Det är både oansvarig politik och skapar en oerhörd oro både för anställda och de som faktiskt hittar sitt stöd och sin trygghet tack vare AF. 

Det här är en fråga som handlar om jämlikhet. En fråga där de som redan är största förlorarna i den ökande ojämlikheten ännu en gång riskerar att offras på det ideologiska altaret. Människor som ofta inte har möjlighet att bedriva opinion eller som låter högst och mest. Ett samhälles styrka ska bedömas efter hur dom som har det tuffast mår och behandlas.

Allt det här händer samtidigt som svensk ekonomi bromsar in och arbetslösheten ökar. Då borde istället arbetsförmedlingens lokala närvaro stärkas och förändringstakten bromsas in. Annars riskerar även den här reformen att slå mot de som har sämst förutsättningar och till det spä på klyftan mellan stad och land.