Insändare Brottsligheten i landet har ökat dramatiskt under senare år. Våldsbrotten blir allt råare och vi blir allt fler som undrar vem som begår dessa brott. Dödsskjutningar varje vecka och mord på öppen gata och i fullt dagsljus har blivit vardagsnyheter.

Är det här verkligen Sverige? Det börjar mer och mer likna något ghetto i USA.

I Danmark hör man att det är ”svenskar” som utfört sprängdåd och i Finland är det ”svenskar” som skjutit mot finska poliser. Vad är det för svenskar? Kan det verkligen vara Nisse, Kalle och Olle?

Efter den sanslösa cirkus som rådde i Sverige efter senaste valet kan man ju inte ha något som helst förtroende för de flesta av våra regerings-och riksdagspolitiker. Det enda som räknas är tydligen makten och så positiva opinionssiffror som möjligt, och så en väl tilltagen lön förstås. Att Sverige som nation är stadd i allvarlig nedförsbacke bryr man sig inte om.

Alla svenska fängelser är överfulla och kan således inte ta emot fler dömda brottslingar och när så en politiker kommer med förslag om förändring genom att köpa fängelseplatser utomlands får man höra vår justitieminister säga att det blir för dyrt.

Vadå för dyrt?! Han har själv propagerat för okontrollerad invandring och sådant blir dyrt och kostar förr eller senare en massa pengar, men det låtsas han inte om.

Sen föreslår en politiker, och det är verkligen på tiden, att alla partier måste börja ta gemensamma krafttag mot den allt brutalare brottsligheten. Föga förvånande svarar då ett par andra partipolitiker att de nog kan gå med på ett samarbete över partigränserna, under förutsättning att SD hålls utanför. Så fungerar den demokrati vi ser spillrorna av i dag.

Tänk att de fortfarande är i stånd att hålla landets tredje största parti utanför politiken. Ett parti som röstats fram på demokratiska grunder får inte delta.

Vad händer efter nästa val om SD blir näst största parti eller kanske får flest röster av alla? Hur länge ska det svenska folket låta en handfull inkompetenta rikspolitiker hålla på som de gör? Politiker som endast bryr sig om den egna makten och positionerna.

Vi häruppe i norr är än så länge förskonade från det allt grövre våldet som florerar söderut, men det är säkert bara en tidsfråga innan vi också drabbas.

Undertecknad är väl i sinom tid nerskottad i backen och klarar sig därmed undan det mesta av eländet, men hur har våra barn och barnbarn det om 20 år? Ska de också styras av ett gäng odugliga politiker och kommer de också att undanhållas en massa sanningar om vad som orsakar större delen av de svårigheter och oegentligheter som Sverige dras med?

En viss Paul Valéry har sagt: ”Politik är konsten att hindra människor från att blanda sig i det som angår dem.”