Insändare Så här minns jag Markbygden från förr;

Som liten pojke fick man följa med sin storebror till Dubblamyror för att plocka hjortron och sen på hösten var det tid att följa på fågeljakt. Sommartider var det fiske och fotboll som gällde, sen på vintertider var det att göra egna skidspår.

Som vuxen blev det mycket sommarfiske och fotboll och sen på hösten var det bärplockning och promenader i skog och mark. Vintertid var det att åka skidor i den orörda snön och man kunde höra knarret av skidorna. På kvällarna var det att vara ute och se fullmåne och norrsken.

Sen på vårvintern kunde man sitta och njuta av vårsol.

På våren var det att vara uppe tidigt på morgonen och lyssna på tjäder- och orrspel och ha med sig kaffetermos och sitta och dricka sitt kaffe och äta sin smörgås, sen kunde man få besök av lavskrikor som ville ha en korvbit och en brödsmula.

Nu när jag ser att Markbygden har blivit ett industriområde för vindkraft får jag sorg i mitt hjärta, när nästa generation inte kommer att få uppleva den natur och tystnad som jag har upplevt.

Detta område har blivit ekonomiskt intresse för stora, rika, utländska bolag som inte har något intresse av naturen.