Hon befinner sig vid ett vägskäl i livet. Efter ett decennium i riksdagen tappade hon sin plats i och med socialdemokraternas förlorade mandat förra valet.
– Jag kanske börjar plugga eller startar eget, men just nu vikarierar jag i riksdagen för en som är föräldraledig, säger Hannah Bergstedt och serverar kaffe i en vacker servis i det gamla, anrika köket hemma i Svensbyn där hennes snart treåriga dotter är i färd med att äta mellanmål.
Huset har gått i arv i generationer. Det var hennes gammelfarmor och gammelfarfar som en gång köpte det och hon har valt att behålla den lantliga stilen. Gamla saker från släktingar finns fortfarande kvar, som radion som hennes farmor brukade lyssna på när hon bakade tunnbröd.
Gården och Svensbyn har en särskild plats i Hannah Bergstedts hjärta.
– När mina kompisar längtade bort på gymnasiet så gjorde inte jag det. Jag reser gärna, men jag är en stolt Svensbybo.
Hennes intresse för olika samhällsfrågor började med en bok om arbetarklassens kvinnor, skriven av Rita Liljeström och Edmund Dahlström, som hon i unga år hittade hos sin mormor, men som fick betydelse först i vuxen ålder. Nu står den i hennes bokhylla.
– Mormor var en sådan som läste och var samhällsintresserad. Hennes engagemang för kvinnors rättigheter har knutit oss samman, berättar hon.
Det finns mycket som Hannah Bergstedt anser viktigt att kämpa för, men att sitta i riksdagen har också haft en baksida.
– Många får hot och hat. Det har gått så långt att jag slutat lyssna av mina mobilsvar.
Hon upplever att samhällsklimatet överlag har polariserats. Att vissa uttrycker sig väldigt otrevligt på sociala medier – de vars åsikt ofta är att ansvaret ligger hos någon annan – och att många andra inte yttrar sig alls. Hon saknar det anständiga samtalet, att fler förstår helhet och komplexitet och vågar ta diskussionen i olika frågor – med en rimlig samtalston.
– Därför är folkbildning så viktigt. Jag kommer aldrig sluta kämpa mot krafter som vill begränsa bildning och inskränka mänskliga rättigheter. Det är jag skyldig mina barn.
Hon är glad att hon vågade ta steget in i politiken för 20 år sedan. Om man växer upp med läs- och skrivsvårigheter i en familj med en mamma som affärsbiträde och en pappa som skogsarbetare är det inte självklart att ta på sig ansvaret att bli lagstiftare, menar hon.
– Jag är stolt över att jag vågade.
Ingen hade studerat på universitet i hennes familj, men att göra rätt för sig lärde hon sig tidigt, som att hjälpa till med slåttern som barn och att jobba extra om somrarna från tretton års ålder.
– Hade inte gymnasiet varit studieförberedande hade jag nog inte läst vidare. Men tack vare folkbildning och andra människors tilltro fanns modet.
Efter tio år i hetluften ser hon fram emot att kunna välja fritt när, var och hur hon ska engagera sig politiskt och hon känner sig optimistisk inför framtiden.
– Jag tycker om att pröva nytt. Det finns många bristyrken, exempelvis inom vården, men exakt var jag vill hamna har jag inte bestämt ännu.
Det hon ser fram emot allra mest är att tillbringa mer tid med döttrarna Tyra, Tova och Saga, sambon Jonas och det nya tillskottet i familjen, Xerxes. Hannah Bergstedt blev mormor i november.
– Kombinationen att vara småbarnsförälder, tonårsförälder och mormor samtidigt är få förunnat. Jag tänker passa på att njuta av den möjligheten på bästa vis, säger hon.
