”Det här är sista chansen för psykiatrin”

Britta Frank slutade efter 42 år i psykiatrin, och berättar om en kvävande arbetsmiljö. "De som höjt rösten har blivit utsatta".

Britta Frank var tidigare enhetschef på vuxenpsykiatrin i Piteå, där hon jobbat i 42 år. Nu berättar hon om en kvävande arbetsmiljö som präglas av tystnad och rädsla.

Britta Frank var tidigare enhetschef på vuxenpsykiatrin i Piteå, där hon jobbat i 42 år. Nu berättar hon om en kvävande arbetsmiljö som präglas av tystnad och rädsla.

Foto: Simon Olofsson

Piteå kommun2019-10-15 15:50

Britta Frank var med och byggde upp det som i dag är psykiatriska behandlingsenheten i Piteå. När arbetsmiljön på kliniken blev sämre och sämre blev hennes jobb som enhetschef allt svårare. 

– Det var svårt att jobba i det här, och verksamhetschefen hade inget förtroende för mig. Vi hade olika syn på ledarstil och ledarskap.

Med allt mindre personal och allt rigidare mål blev ekvationen mellan personalhälsa och produktion svårlöst, och Britta Frank pressades mellan ledning och personal. Arbetsmiljöundersökningen som gjordes 2018 visade på katastrofresultat, och Britta Frank upplevde att hon offrades av verksamhetschefen.

– Jag blev väl också ett arbetsmiljöproblem antar jag. Men det här handlar om ett mycket större problem, som man inte tittar på. Istället offrar man folk på vägen. Jag blev en syndabock. Och det är väl kanske inte ovanligt. 

Hon beskriver arbetsgruppen som kompetent och driven, men berättar om en arbetsmiljö som präglas av rädsla och tystnad, där personalen fruktar repressalier och där kommunikationen från ledningen brister. 

– De är duktiga och har hög kompetens. De har försökt. Det här var en grupp som ville kommunicera, men som inte vågade på grund av repressalier. De kände att man inte kunde skydda dem, och de som höjt rösten har blivit utsatta. De var väldigt rädda, hela tiden. 

Trots att Britta Frank älskat sitt arbete på psykiatrin har arbetsmiljön lämnat djupa spår. Nu känner hon ångest för att ens närma sig klinikbyggnaden. 

– Jag orkar inte ens gå uppför backen vid sjukhuset. Kroppen säger nej. Det säger väl något.

– Det är en sorg att jag inte kan jobba med det jag ägnat 42 år av mitt liv åt, och som jag älskat. Jag har lämnat ett jobb jag var väldigt stolt över. 

Britta Frank tycker att problemen på kliniken är allvarliga, och har förstått att det bara blivit värre. Hon oroas över patientsäkerheten.

– Det är en arbetsmiljö som inte är hälsosam. Att människor känner så här är fruktansvärt. Om man ska jobba med att behandla människor, då är det farligt.

Nu hoppas hon att det kan bli förändringar, och att ledningen tar problemen på allvar. 

– Det här är ett rop på hjälp från personalen, ett sista försök. Det är sorgligt att det är såhär på psykiatrin. 

– Jag hoppas att man tar chansen att göra något åt det här, så att folk får tillbaka tilliten till ledningen. Annars riskerar psykiatrin i Piteå att gå i graven. 

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!