Medgrundaren till Oh my hade ingen tydlig karriärplan.
– Det handlar mycket om att kunna gå till jobbet utan söndagsångest. Att känna att jag tillför någonting. Och viljan att det åtminstone varje år händer något kul som jag minns om tio år, säger Niclas Wikström när vi slår oss ner vid ett av borden inne på Espresso House.
Känslan av att vara i en ständig fas av utveckling präglar honom, men det behöver inte röra sig om jobb, förklarar han och menar att hans tre barns födelse onekligen kvalificerar in sig på minneslistan.
Det var lite av en slump att han i början av 2000-talet, efter sin tid på Helikopter, blev en profil inom näringslivet i Piteå.
– Jag var det unga alibit i Norrbotten. De ringde mig när de behövde någon ung och jag spelade rollen väl och kunde få hoppa in och föreläsa mellan en forskare från Handels och landshövdingen, berättar han.
Han var så klart tacksam för möjligheterna han fick, men kände sig samtidigt som en hycklare.
– Jag beskrevs som framgångsrik entreprenör, men det mest entreprenörsmässiga jag gjorde var att fara runt och föreläsa om att vara entreprenör, så jag bestämde mig för att bli det på riktigt.
Ett möte med en blåsmarkare och två hallänningar – Markus Tiburzi, Christian Albinsson och Fredrik Peterson – blev början på det som skulle bli Oh my, en kommunikationsbyrå med kontor i flera städer med cirka 100 anställda, dotterbolagen inräknade.
– Vi var unga, gröna och körde på. Vi jobbade hårt och ville bli Sveriges bästa arbetsgivare. Det var nog ovanligt klokt av oss, säger han och menar att det bästa som chef är att driva företag tillsammans och se medarbetare växa.
Det var en självklarhet för Niclas Wikström att ett av kontoren skulle ligga i Piteå.
– Jag är lite av en lokalpatriot, säger han och får någonting förtroligt i blicken när han berättar om kärleken till staden som fanns redan som 18-åring.
– När andra ville flytta härifrån så tänkte jag att jag aldrig skulle det. Jag drömde om att bli marknadschef på Piteå kommun. Så otroligt lillgammalt. Jag hade en riktig elevrådsaura. Nej, usch. Jag vill duscha när jag tänker på det.
Trots den positiva inställningen till Piteå flyttade han senare till Stockholm med sin fru Lina, men återvände när de skulle få sonen Harry.
– Det var rätt beslut. Det finns en stor livskvalité i Piteå med boende och allt.
Nu bor de i Bergsviken och har renoverat det gamla huset de fastnade för som ligger vid Petterssons åker. Det är fruns och svärfaderns projekt. Själv är han sämst på att renovera hus, som han uttrycker det.
Han trivs bra i Bergsviken.
– Jag har lärt mig att älska Bergsviken, men jag är fortfarande lite avig till att våra barn sannolikt kommer idrotta för Storfors AIK.
Det är svårt som företagare att hitta en balans. Han vill vara en bra pappa, partner och arbetsgivare, men känner sig ofta otillräcklig.
– Jag får ofta dåligt samvete av att åka iväg från barnen. Men jag kan inte heller ta på mig någon offerkofta då det ju är självvalt, säger han och berättar att han försöker bli bättre på att jobba när han jobbar och vara ledig när han är ledig.
Efter tjugo år i företagsbranschen valde han att förra året kliva av som vd för Oh my, men han är fortfarande delägare i företaget.
– Jag är inte alls klar med Oh my, men jag ville ha en ny roll där jag fick jobba närmare våra kunder och mindre med förvaltning. Jag brinner för att träffa företagare och entreprenörer, och försöka bidra till deras resor. Det är där jag kan tillföra som mest.
Men när den nya vd:n blev mammaledig var han snart tillbaka på posten, den här gången som vikarie under några månader.
Niclas Wikströms företagarhjärta slår för Piteå. Som entreprenör, delägare i flera företag och före detta medlem i Piteå-Tidningens styrelse, understryker han vikten av en attraktiv stad för arbetsgivare, näringsliv och anställda.
– Jag är tacksam för att det satsas i stan. Digitaliseringen, bra internet och ett gäng duktiga entreprenörer har skapat en ny industri här. Det är viktigt med en bredd på arbetstillfällen. Om vi inte är en attraktiv kommun så vill ingen bo kvar eller flytta hit.
När vi tar på oss jackorna och går ut i kylan säger han plötsligt:
– Det här är en killgissning: Det finns få städer i Sverige där utflyttade nämner sin hemort så fort i ett samtal som de som kommer från Piteå. Det är en styrka som vi måste ta vara på.
