Sola och solbränna är temat på en avhandling Spalten tänker begå. Titeln kunde vara "Fåfängans marknad". Tyvärr redan upptagen.
Att få sin solbränna kommenterad upptogs förr som en komplimang. Åh vad brun du är. Mm. Två veckor på Mallis eller, beroende på säsong och budget, tre veckor på Kanarieholmarna (som återfallsförbrytarna sa) eller en månad i Thailand. Somliga som inte ville erkänna att de tillbringade timmar av sitt liv med att sola fram och baksidan, gärna med tidtagarur så att alla sidor även armars och bens, fick lika mycket, sa som så att jag blir då så lätt brun. Behöver bara tvärspringa förbi solen så är jag svart. Som en gåva från Vår Herre. Det var det väl också. På sätt och vis. Rent genetiskt.
Den finaste solbrännan man kunde få var den man fick som en biverkning av utomhusarbete. Sund och utan fåfänga. Ingen var så avundsvärt brun som flickorna som jobbade med skogsplantering. De ljusa sommarklänningarna lyste så vackert mot den mörka huden i raderna framför scenen på lördagskvällens logdans. Ett tack från naturen för att de återställde vad människan stulit och efterlämnat i form av gigantiska kalhyggen. Funderade själv på skogsplantering. Av helt egoistiska skäl.
Brunast vann. Den som inte var läckert brunbränd var död på marknaden. En annan hade aldrig solat förrän jag kom till Piteå. I hembygden låg man inte på utan under filten och läste. Eller drömde om en roligare värld utan mygg och broms.
Sextiotalet och alla tal fram till nu var solgalna. Piteå tillhörde värstingarna. Här fanns Havsbadet och där skulle man vändstekas inför lördagens entré på bygdens danspalats. En vithudad människa som jag blev givetvis överkokt med inslag av feber.
För den som inte hade råd att åka till Kanarieöarna gällde vintertid kvartslampa. En uppfinning lika farlig som ett havererat kärnkraftverk. En jobbarkompis hade utvecklat solandet till vetenskap som genast anammades. Så fort vårsolen tittade fram skulle man söka sig till ett dragfritt hörn utomhus, smörja in sig med bergamottolja och hålla ett foliepapper i knäet som reflekterade solstrålarna i det inoljade ansiktet. En del överlevde och blev vackert brynta. Andra gick det sämre för.
Solskadad hud och klimathotet har gjort att kommentarer om solbränna numera uppfattas som en anklagelse. Värst vad brun du är då! (Underförstått; hur många ton koldioxidutsläpp ligger bakom den där solbrännan? Här hemma har det minsann inte varit mycket solsken. Säkert charter till Mallorca. Korkskalle!) Golf. Du vet. Jag spelar golf. Är ute hela dagen, svarar den tilltalade. Till sitt försvar. Även idogt trädgårdsarbete ger upphov till solbränna. Bara så ni vet. Hur det ligger till.
Sol behöver vi och litet hembränd hud kan väl inte skada varken hälsa eller klimat. Och man känner sig faktiskt piggare. Och snyggare. Åtminstone får man vitare tänder.