De svenska tillresta fansen fyllde ungefär en och en halv läktarsektion på matcharenan i Breda, men överröstade ofta den betydligt mer månghövdade tyska publiken.

Efter tio raka nederlag, varav tre kommit efter förlängning, var Sverige nu redo att besegra Tyskland i ett mästerskap för första gången sedan 1995.

Blågult stod upp bra i matchinledningen. Tyskorna – som föryngrat laget en del sedan OS-finalen i fjol – såg mänskligare ut än på länge och tappade en hel del bollar mot den svenska pressen på mittplanen.

Den svenska defensiven var stabil genom den första halvleken, problemet var bara att Sverige sedan inte fyllde på med folk i anfallet och Lotta Schelin och Fridolina Rolfö blev ofta ensamma när bollarna spelades ner mot de offensiva hörnflaggorna. Dessutom präglades det svenska anfallsspelet av en hel del slarv och missade passningar.

Tyskorna tog över matchen allt mer och behöll även initiativet i början av den andra halvleken, vilket gjorde att avståndet mellan de blågula lagdelarna blev allt längre.

Inbytta Islacker var närmast av tyskorna att få bollen i mål. Först när hon ur ett skymt läge styrde ett inlägg från Carolin Simon strax utanför Hedvig Lindahls vänstra stolpe, och tio minuter från slutet volleyavslutade hon ett inlägg från Dzsenifer Marozsán strax över ribban.

Olivia Schough drabbades av en rejäl lårkaka tio minuter efter paus och tvingades byta med Elin Rubensson.

Sveriges hetaste chans kom i den 71:a minuten när Stina Blackstenius, som bytte av Rolfö, sprang ifrån sin försvarare i en kontring på vänsterkanten, men lyckades inte med avslutet.

Tyskland bjöd på en rejäl anstormning mot slutet av matchen, men lyckades inte överlista Lindahl och det svenska försvaret.

Med delad poäng mellan förhandsfavoriterna är kampen om förstaplatsen i grupp B fortfarande helt öppen.